Stig Jørgensen talar på Life Science-mötet.
Större statligt ansvar för ett nationellt biobankssystem, och en uppdaterad biobankslag. Det är två saker som har efterlysts i artiklar publicerade i LIFe-time.se den senaste tiden. Och biobanker var ett centralt ämne även på konferensen The Future of Swedish and Danish Life Science den 31 mars.
En av talarna var Therese Fagerqvist från Nationella biobanksrådet som koordinerar ett nationellt, sjukvårdsintegrerat biobanksprojekt. Projektet, som nyligen lanserades inom det strategiska innovationsprogrammet SWElife, arbetar för att blodinsamlingen i hela landet ska standardiseras, automatiseras och datoriseras. Det ska öppna för mer forskning och fler kliniska studier.
– Mer än 90 procent av alla prover i landet ligger i biobanker som sköts av regioner och landsting, och av dem är över 95 procent lagrade för vård – alltså mindre än 5 procent för forskning. En gemensam nationell modell ska göra att proverna blir jämförbara, högkvalitativa och spårbara. Forskningsprover ska kunna beställas lika enkelt som rutinblodprov, säger Therese Fagerqvist.
Projektet löper åren 2015–2019. Under det första året hann femton sjukhus inkluderas i projektet, och fler är på gång.
Forskare får stöd i biobankskunskap
Totalt drivs omkring 200 av Sveriges biobanker av regioner och landsting. I Lund finns Region Skånes biobank, men också ett servicecentrum för de forskare som behöver prover ur banken. Centret är ett pilotprojekt under Vetenskapsrådets satsning Biobanking and Molecular Resource Infrastructure of Sweden, som ska ge tvärvetenskapliga råd och stöd. På konferensen berättade anställda vid centret om vad de arbetar med.
– Vi kan hjälpa till att designa ett projekt, peka ut kvalitetsfrågor och studera pre-analytiska frågor. Den moderna biobanksvetenskapen är inte känd för alla, men vi kan tillsammans med forskarna bedöma vilka prover som är användbara, och till vad, säger Eva Ortega-Paino, forskningskoordinator och kontaktperson vid centret.
Servicecentret ordnar också konferenser och debatter om biobanksfrågor, och håller doktorandkurser i samarbete med Lunds och Köpenhamns universitet.
Gräsrotsinitiativ för samarbeten
Kenneth Salonius från Finland var en av de talare som bjudits in för att belysa andra länders Life Science-system. Han är entreprenör och medgrundare av Vertical Accelerator, en så kallad affärsaccelerator för nystartade vårdföretag. Det behövs fler samarbeten mellan små start-ups och stora medicinteknikföretag, menar Salonius. Samtidigt ska båda parter vara klara över vad de vill ha ut av samarbetet innan de väljer form och partner. Handlar det om att få konkreta idéer till den större verksamheten, eller är det bara en fråga om goodwill? Vilka risker tar man, och hur delar man dem mellan deltagarna?
– Ett större företag kan till exempel ordna tävlingar där mindre aktörer får lösa ett definierat problem på bara ett par dagar. Man kan skapa en egen affärsaccelerator för småbolag inom ramarna för en större verksamhet – eller gå samman med andra större företag och samarbeta med små i en "partnership accelerator" för att få fram nya innovationer, säger Kenneth Salonius.
För några år sedan var han med om att starta den icke-vinstdrivande organisationen healthSPA, ett gräsrotsinitiativ där start-ups inom hälsa utbyter erfarenheter med varandra och knyter kontakter med finansiärer, akademi och vård. Hittills har över 250 bolag på olika sätt fått stöd av organisationen.
– Här i Sverige har jag inte sett något liknande, och jag tror att det behövs här med. Finland har en stark entreprenörskultur, och många vill stötta varandra. Det finns säkert här också, men i Sverige ser man snarare att organisationer driver frågorna. Det behövs forum där entreprenörerna möts, säger Kenneth Salonius.
Han konstaterar att situationen kan vara på väg att förändras – helt nyligen startades ett initiativ kallat H2 Health Hub i Stockholm.
Svensk-dansk fertilitetsforskning
Som exempel på svensk-danska samarbeten lyftes ReproUnion, ett projekt som har fått drygt 70 miljoner kronor i stöd från EU för att regioner, akademi och industri tillsammans ska kunna arbeta mot ofrivillig barnlöshet. Projektet gör det möjligt för svenska och danska forskare och fertilitetskliniker att samordna sina resurser, och svenska och danska par kan få rådgivning och behandling på båda sidor Sundet. Aleksander Giwercman, professor i reproduktiv medicin vid Lunds universitet, är en av projektets grundare:
– En del forskning är omöjlig att göra utan stora material. Det var först när vi kombinerade svenska och danska data från närmare två miljoner barn som vi kunde se att det fanns en viss ökad risk för missbildningar hos barn födda av män som genomgått cancerbehandling. I andra fall kan samarbetet betyda en stor tidsvinst. I ett projekt ville vi studera effekten av kromosombrott vid IVF-behandlingar. Om de största klinikerna i Skåne eller Köpenhamn hade försökt göra det själva, skulle det ha tagit åtta år att samla in tillräckligt många prover. För ReproUnion tog det bara två år, säger Aleksander Giwercman.
ReproUnion startades hösten 2015 men hade två föregångarprojekt under åren 2010–2014. Hittills har de resulterat i över tjugo nya forskningsprojekt.
På plats på konferensen fanns också en annan initiativtagare till ReproUnion, Stig Jørgensen. Han har tidigare som chef för samarbetsorganisationen Medicon Valley Alliance under lång tid talat sig varm för samarbeten på tvärs över såväl den nationella gränsen, som över gränserna mellan samhällssektorer. Det är tydligt att han är nöjd med ReproUnion.
– Projektets partners kommer inte bara från det offentliga utan också från näringslivet, till exempel Ferring. Och dessutom arbetar vi på tvärs över Sundet. Det visar att allt detta är möjligt, säger Stig Jørgensen.