När närvarande pågår en statlig utredning om "Finansiering, subvention och prissättning av läkemedel" med Toivo Heinsoo som utredare. Det dröjer till december 2018 innan de slutliga övervägandena och förslagen ska lämnas till regeringen, men det kommer en delrapport i november i år.

Ett skäl till att det behövs ett nytt system att hantera läkemedel är att de når patienterna snabbare och är mindre beprövade än förr. Ett annat är att många läkemedel får smalare användningsområden än förr, berättade han på IHE Forum i Lund den 7 september.

– Det behövs strategier att möta förändringarna. En tredjedel av förväntade nya läkemedel är särläkemedel och biologiska läkemedel, en tredjedel är cancerläkemedel och en tredjedel för övriga läkemedel. Vi måste förbereda oss för den här utvecklingen. Alla processer för godkännande, introduktion och uppföljning behöver ses över, sade Toivo Heinsoo.

En uppgift för utredningen är att föreslå ett framtida läkemedelssystem som är långsiktigt och innebär en samhällsekonomiskt effektiv användning av läkemedel. Samtidigt ska det vara flexibelt och kunna ändras när situationen kräver det. Vidare ska det bidra till en modern, jämlik sjukvård med en tydlig ansvarsfördelning mellan stat och landsting. Det ska också ge goda förutsättningar för forskning och innovation till nytta för patienter.

Stått klart länge

– De som arbetet länge i hälso- och sjukvården inser att systemet för läkemedel inte är optimalt, och i synnerhet inför framtiden. Fortsätter man med det nuvarande systemet kommer det inte att gå bra – något man förstod redan 1997 när landstingen och staten kom överens om att landstingen skulle överta finansieringsansvaret för läkemedel. Sedan dess har inte mycket hänt, sade Toivo Heinsoo.

Att förslaget till kanske 5–6 regioner föll gör skillnaderna tydliga mellan landstingens varierande förmåga att betala för läkemedel i framtiden.

– En kostnadsutjämning mellan få stora regioner ser helt annorlunda ut än när det finns 21 landsting där en huvudman har närmare tre miljoner invånare och den minsta 50 000 – 60 000 invånare. Det ger olika förutsättningar för landstingen att finansiera hälso- och sjukvård i framtiden.

Ett stort diskussionsämne, tror Toivo Heinsoo, blir om det ska behövas en priskontroll för alla offentligt finansierade läkemedel. Idag fokuseras ofta på kostnader för nya läkemedel, och lite på de som redan används.

– Vi bör prata mer om att optimera användningen även av de befintliga läkemedlen. Det kan vara lika viktigt att diskutera kostnaderna för dessa läkemedel, sade han.

Siktar 15–20 år framåt

Utredningen ska ta sikte på de kommande 15–20 åren, och redan nu finns godkända läkemedelsbehandlingar som kan vara mycket effektiva för väl valda patienter men kostnaden för varje patient kan uppgå till flera miljoner kronor. Det nuvarande systemet för finansiering, subvention och prissättning har inte utformats med tanke på dessa behandlingar.

– Det lär komma allt fler skräddarsydda behandlingar och det går allt kortare tid från utveckling till att terapierna når marknaden. Läkemedel kommer att integreras på nya sätt i sjukvården och vinster från läkemedelsbehandlingen kan uppstå inom andra delar av samhällsekonomin än i landstingen. Alla förändringar pekar mot att det behövs en annan finansieringsmodell, sade Toivo Heinsoo.

Idag skiljer sig finansieringen av läkemedel inom sluten och öppen vård. I Toivo Heinsoos uppdrag ingår att överväga om dagens uppdelning ska behållas eller ändras. En annan fråga är om staten exempelvis ska behålla ansvaret för vissa läkemedel om finansieringen av öppenvårdsläkemedel överförs till landstingen.

– Ett färskt lyckat exempel är en nationell finansiering av införandet av läkemedel mot hepatit C. Kanske finns skäl för liknande undantag för särläkemedel, smittskyddsläkemedel och innovativa läkemedel. Det finns en överenskommelse mellan staten och landstingen att finansieringen i sin helhet ska övergå till landstingen men när det genomförs måste en rad frågor lösas så att inte ojämlikheten i landet ökar, sade han.