Svetlana Bajalica Lagercrantz, Karl-Fredrik Björklund och Magnus Lejelöv.

I början av maj presenterades EU:s nya dataskyddsförordning som om ett par år kommer att ersätta den nuvarande Personuppgiftslagen (PuL). Det första förslaget skulle, enligt svenska forskare, ha omöjliggjort registerforskning och gjort det svårare att utveckla bättre metoder i sjukvården. Men under vägen ändrades innehållet och det slutliga förslaget innebär i princip samma regler som de som gäller för svenska forskningsdatabaser.

Två intressen står mot varandra, skyddet för den personliga integritet och strävan att utveckla sjukvården. Detta tema bildade den röda tråden under ett lunchseminarium som nyligen arrangerades i Stockholm av läkemedelsföretaget MSD och Swedish ICT, en grupp forskningsinstitut verksamma inom information och kommunikationsteknik.

Perspektivet ändras

Svetlana Bajalica Lagercrantz, cancerläkare och forskare på Karolinska universitetssjukhuset, konstaterade att en cancerdiagnos ofta skapar ett kaos – såväl för den som får diagnosen som för familj, vänner och arbetskamrater – särskilt om sjukdomen slår till mitt i livet. Den första reaktionen handlar om att man vill fly bort från det skrämmande.

Men när den första chocken har lagt sig vill många patienter bidra till ökad kunskap och bättre framtida behandlingar. Och synen på personlig integritet förskjuts ofta dramatiskt från före till efter diagnos.

– "Mina data är mina och ingen ska få veta" är en vanlig inställning så länge man är frisk. Efter diagnosen vill man i stället bidra med sina data till forskningen. Och som patient vill man ha morgondagens behandling nu. En patient har inte tid att vänta, sade Svetlana Bajalica Lagercrantz. Utöver sina läkar- och forskarperspektiv har hon även ett tredje perspektiv, patientens. För drygt fem år sedan behandlades hon för bröstcancer.

Registerdata nödvändiga

Vissa former av förändringar i arvsmassan som kan orsaka cancer är sällsynta. För att kartlägga dem och utveckla läkemedel behövs register som omfattar många patienter. Tack vare registerdata har målinriktade behandlingar mot vissa former av ärftlig cancer kunnat utvecklas.

– Vill vi utveckla fler målinriktade behandlingar behöver vi stora register där patienter har bidragit med data. Som forskare vet jag att registerdata hanteras med stor hänsyn tagen för att skydda patienters personliga integritet. Men jag är bekymrad över att komplicerade samtyckesformulär kan hämma utvecklingen och det har man inte tid med som patient, sade Svetlana Bajalica Lagercrantz.

Lagstiftarens balansgång

Karl-Fredrik Björklund, advokat på advokatfirman Carler, har arbetat med integritetsfrågor på apotek och med kliniska prövningar och kallade sig själv för en "integritetsgubbe".

– Ingen kan förneka att integritet är viktigt. Lagstiftare på EU- och nationell nivå måste balansera å ena sidan rätten för personlig integritet och å andra sidan bättre möjligheter att bota patienter, sade han.

En ny dataskyddsförordning börjar gälla den 25 maj 2016 i alla EU-länder, men träder inte i kraft förrän två år senare. Då ersätts personuppgiftslagen (PuL) i Sverige.

– Skillnaden i villkoren för sjukvård och forskning blir inte så stora jämfört med idag. Läkemedelsindustrin ville få ett undantag så att forskning på avidentifierade persondata inte skulle omfattas av den nya förordningen. Någonstans går en gräns där data ska anses vara tillräckligt avidentifierade. Med förordningen kommer en ny myndighet som ska uttolka de nya bestämmelserna och klargöra gränserna, sade han.

Plikt att informera om högriskgener?

Ett problem som Svetlana Bajalica Lagercrantz pekade på kan uppstå när man hittar högriskgener som kan leda till ärftliga sjukdomar. Bäraren av högriskgenen informeras och ombeds även att föra informationen vidare till syskon och barn. Men det är inte alltid att de personerna vill sprida informationen. Därmed finns en risk att människor utvecklar en allvarlig sjukdom utan att sjukvården kan agera.

– Vi har ett exempel från en familj där det finns en gen som kan orsaka tarmcancer tidigt i livet. Men de två personer som känner till genen vägrar att informera sina släktingar som kan ha genen och därmed ha hög risk för tarmcancer redan under gymnasieåren. Med kontroller skulle sjukvården tidigt upptäcka tumörer och kanske bota dessa personer. Vi känner oss maktlösa, sade hon.

Svetlana Bajalica Lagercrantz och Karl-Fredrik Björklund resonerade om man skulle införa en motsvarighet till smittskyddsregler om informationsskyldighet för gener med hög risk för svår sjukdom.

– Jag tror dock inte att lagstiftaren är mogen att införa en plikt för bärare att anmäla detta och även uppge berörda släktingar, sade Karl-Fredrik Björklund.