Patientsamtal

Man kan beskriva framstegen i cancervården, där standardiserade vårdförlopp är en del, som att man långsamt närmar sig de mål som är uppsatta, konstaterar Johan Brun, senior medicinsk rådgivare på LIF - de forskande läkemedelsföretagen.

– Men man kan också beskriva detta som förbättringar inom en ram av fortsatta tillkortakommanden. Vi når fortfarande inte de gränsvärden som Socialstyrelsen satt upp för ett rimligt omhändertagande av cancerpatienter. Det är till och med så illa att vissa patientgrupper har det sämre än tidigare.

Problemen är särskilt allvarliga eftersom tiden till diagnos och behandling har en mycket stor betydelse för vilken prognos cancerpatienter har. Vården når inte de rimliga mål som gäller i dag samtidigt som väntetiderna borde vara kortare för att fler ska kunna få leva längre efter en cancerdiagnos.

Johan Brun, senior medicinsk rådgivare på LIF.
Johan Brun, senior medicinsk rådgivare på LIF.

– Att gå med misstanke om att ens oroande symptom kanske beror på en cancer och inte få tid för utredning är självklart frustrerande. Att ha fått en cancerdiagnos och besked om att det dröjer flera månader innan behandling kan påbörjas är inte acceptabelt. Det måste kännas som att ha en bomb i kroppen som tickar. Enligt rapporten fick 9 procent av patienterna med bukspottkörtelcancer i Gävleborg behandling inom stipulerad tid! Och det för en sjukdom där det som påverkar prognosen mest är hur snabbt man blir opererad. Att utsätta människor för detta är orimligt, säger Johan Brun.

Är det bra att rapporten lyfter fram brister i dagens cancervård?

– Ja, men som den är skriven kan den uppfattas ge en positiv bild, trots att den redovisar ett allvarligt tillkortakommande. Om fokus läggs på måttliga förbättringar finns det en risk att man slår sig till ro. Självfallet beror bristerna inte på ovilja utan på att vi saknar sjuksköterskor, läkare och resurser. Låter vi bristerna bestå kommer rapporterna under 2020-talet att se likadana ut.

Alternativet måste vara att staten inte längre tillåter bristerna, anser Johan Brun. I dag ser alternativen inte ut som förr, det vill säga att nya behandlingar endast innebär chans till några månaders längre liv. I dag finns behandlingar med potential att bota.

– Ska det då inte finnas resurser för att erbjuda behandling till patienter tidigt i sjukdomens skede så att de kan bli friska? Dessa nya möjligheter hoppas jag kommer att förändra hur beslutsfattare tänker framöver.

– Det är fortfarande mycket av ”vänta och se”. NT-rådet diskuterar horisontella prioriteringar och att ”vi inte har råd”. NT-rådet, sjukvårdspolitiker, och även en klinikchef kan inta ett sådant synsätt. Men en doktor som sitter med sin patient kan aldrig säga att denne är bortprioriterad av ekonomiska skäl. Många läkare sätts i en svår situation när deras patienter först kommer sent i sin sjukdom på grund av långa väntetider, och sedan tvingas konstatera att man inte får erbjuda de möjligheter som finns.

Utnyttja ny teknik

Johan Brun tycker att vi nu måste grundligt fundera på hur vi ska kunna ta till oss det nya med möjligheter att hjälpa patienter på ett bättre sätt än tidigare och samtidigt kritiskt värdera det som idag görs rutinmässigt i vården. Behöver välinställda patienter med blodtrycksbehandling träffa en doktor får årliga rutinbesök? Varför skulle de inte i stället kunna mäta sitt blodtryck själva hemma och vid behov ringa vårdcentralen? Ny teknologi skapar förutsättningar till enorma besparingar och därmed bekosta de investeringar som krävs.

Ett annat område för möjliga besparingar är screening för tidigare diagnostik i kombination med snabbt inledd behandling av cancersjukdom.

– Tänk om vi kan ställa diagnosen för svåra cancersjukdomar med dyrbara behandlingar ett år innan sjukdomen blivit manifest och ger symptom. Att bota i tidigt skede och undvika kostsam kronisk vård med långvariga sjukhusinläggningar skulle innebära fantastiska fördelar för patienterna och anhöriga samtidigt med minskade kostnader för hälso- och sjukvården.

Bukspottkörtelcancer är ett område där det finns metoder för tidig upptäckt redan idag.

– Vi vet att risken är störst runt 70 år. Varför inte screena alla från 55 år till 75 år och på så sätt upptäcka tumörer tidigare? Det skulle förhoppningsvis ge en mycket bättre överlevnad än dagens situation där endast fem av hundra patienter lever fem år efter diagnos, säger Johan Brun.