I början av 2014 avsatte den dåvarande regeringen 450 miljoner kronor till en fyraårig satsning till och med 2017 på en nationell strategi för att förbättra vården av patienter med kroniska sjukdomar. Till nationell samordnare utsågs Roger Molin, som har stor erfarenhet av vårdutredande från bland annat regeringskansliet och SKL, Sveriges Kommuner och Landsting.

I en utvärderande rapport, "Stöd på vägen", konstaterar Vårdanalys att satsningen inte på kort sikt lett till förändringar för personer med kroniska sjukdomar. Satsningen ledde visserligen till att en mängd kunskapsunderlag och stödsystem togs fram, men de har ännu inte påverkat hur vården genomförs. Satsningen byggde i stor utsträckning på tidigare arbete av etablerade aktörer. Kopplingen till digitala verktyg, nya arbetssätt, förändrade roller och ansvar i den kliniska verksamheten var svag.

Hälften av de 450 miljonerna gick till SKL, landstingen och regionerna. Cirka en fjärdedel gick till Socialstyrelsen och mindre belopp till vårdprofessionerna. Patientorganisationer tog del av 24 miljoner kronor, motsvarande 5 procent av hela satsningen.

Tre områden utpekades i satsningen: kunskapsbaserad vård, patientcentrerad vård samt prevention. Vårdanalys konstaterar att fokus mest har legat på kunskapsbaserad vård med inriktningen att stärka primärvården. Många insatser har genomförts i samverkan mellan olika aktörer på nationell, regional och lokal nivå. Professionerna har funnits med i arbetet.

Kommunerna saknades

Men en brist i samverkan har varit att kommunerna har saknats. De har inte fått medel ur satsningen; en satsning som inte heller verkat för ökad samverkan mellan landsting och kommuner. Detta trots att kommunerna svarar för en väsentlig del av vård och omsorg av personer med kroniska sjukdomar.

Vårdanalys understryker att landsting och andra huvudmän måste säkerställa ett helhetsansvar finns och att vårdgivare samordnar sig med inte bara den kommunala omsorgen utan även med Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Ett samordnat stöd måste utgå från en persons hela situation, nätverk och behov, och inte endast personens diagnoser.

Vårdanalys efterlyser att landstingen långsiktigt och systematiskt tar reda på vad som behövs för den nödvändiga omställningen av vården för att möta en ny situation där allt fler människor lever med kroniska sjukdomar. För att större förändringar i vården ska kunna ske krävs troligen en systemförändring. Både Vårdanalys och Socialstyrelsen har tidigare påpekat det. Socialstyrelsen menar att flera landsting har stort fokus på produktion och ekonomi och att bristen på systemperspektiv hindrar en mer sammanhållen och patientcentrerad vård och omsorg.

Samarbeta externt

Förändring kräver innovationer, men landstingen är för lite inriktade på innovationsfrågor, anser Vårdanalys. Det finns studier från SCB som visar att sjukhus och vårdcentraler som haft externa samarbetspartners är mer innovativa än de som i huvudsak själva driver sitt utvecklingsarbete. Landstingen bör därför involvera näringsliv och entreprenörer för att fånga upp innovativa lösningar för en bättre vård, menar Vårdanalys.

Kunskapsstyrningen i landstingen behöver bli tydligare, inte minst i hur patienters kunskap tas tillvara. Patienter som är delaktiga kan själva bidra till sin vård och hälsa. Deras kunskaper kan utveckla sjukvården på olika nivåer. Landstingen bör också låta patienter ta del av vårdens kunskapsstöd – den som är påläst kan driva på mot en högre vårdkvalitet.