Nyligen kom en opinionsmätning från undersökningsföretaget Verian som visar att sjukvården är den absolut viktigaste valfrågan för väljarna. För Vänsterpartiets Karin Rågsjö är det ingen överraskning – hon har fokuserat på vården under de tolv år hon suttit som ledamot i socialutskottet. Men Rågsjö konstaterar också sjukvården nästan aldrig är med i valdebatterna – ”jag tycker det är jättesorgligt att en fråga som är så viktig för så många inte kommer upp på agendan i debatterna”.

Under augusti har det kommit en rad utspel från partierna i vårdfrågan – och nu tycks det stå klart att Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna ställer sig bakom en helt förstatligad vård. Vänsterpartiet är precis som övriga oppositionspartier negativ till en sådan lösning. Men vissa frågor inom vården måste staten ta ett hårdare grepp om, säger Karin Rågsjö.

Hon har suttit med i Vårdansvarskommittén som förra året lade fram en rad förslag om en ökad statlig styrning inom några utpekade områden av vården. I kommitténs förslag återfinns behov av statligt huvudmannaskap inom till exempel kompetensförsörjning, läkemedel, vaccinationer, screening, rättspsykiatri och luftburen ambulanssjukvård.

– Vi vill ha mer statlig styrning, för det behövs så att man har normering på ett annat sätt. Vaccinationer, screening och kompetensförsörjning är områden som ska vara statligt styrda. Och läkemedel, som är en jätteviktig fråga – där måste man ta ett fastare grepp från staten. Annars så kommer det glida iväg. Och så vill vi ha EN inkörsport för läkemedel, inte att regionerna har också sina olika råd – utan det ska finnas ett råd för hela Sverige, säger Karin Rågsjö (V), riksdagsledamot och ledamot i socialutskottet.

Indexerade istället för riktade statsbidrag

Men Vänsterpartiet tycker precis som flera andra partier att de 21 regionerna i Sverige är för många – här behövs en översyn, enligt Karin Rågsjö. I likhet med S och MP vill hon också se höjda och indexerade statsbidrag till regionerna.

– Ja, vi ska ha större och färre regioner. Det är sånt man kan titta på, det tycker vi också. Men inte helt statlig styrning. Det facken eftersträvar, Vårdförbundet och Läkarförbundet, det är ju långsiktighet generellt. Vi vill indexera statsbidragen, att de följer med kostnadsutvecklingen på ett annat sätt, för det är rimligt. Men det är otroligt viktigt att ta bort de här kortsiktiga pengarna, de riktade statsbidragen. Vi kan inte se att det har bidragit till en bra vård helt enkelt. Och sen vill ju vi ha mer resurser inne i välfärden på olika sätt.

Vänsterpartiet vill se ett stopp för vinstdrivande företag inom hälso- och sjukvården, och är kritiskt mot de så kallade nätläkarna. Men Karin Rågsjö betonar också att hennes parti inte vill förbjuda all privatägd vård.

– Vi är inte emot privat vård, men vi vill se att marknaden blir rimlig i jämförelse med den regionala vården.

Vad innebär ”rimlig” i praktiken?

– Det är att man inte ska få ta ut vinst på det här sättet som man har gjort. Det handlar också om nätläkarna, som har kunnat levt ett ganska gott liv på ett väldigt märkligt system. Det är inte bara doktor Kry, utan det är Doktor Öga och så vidare. Det är doktor allt möjligt. Det finns alla möjliga typer av infarter och där man gör en otroligt snabb bedömning av patienten. Det här är ju inte de sjukaste patienterna, och sen så lastar man över notan till regionerna. Det är ett helt sjukt system, så det måste man sanera.

Vänsterpartiet vill ta bort etableringsfriheten för enskilda aktörer, och menar att det är politiker och profession som ska bestämma var en vårdcentral ska införas – i förhållande till hälsoläget i området.

– Ta bort etableringsfriheten och minimera vårdvalen, som man gjort i Stockholm. Nu tycker jag att vi har tittat över vilka vårdval som är relevanta och vilka som inte är det. Utan att för den skull säga att det här vill vi inte ha alls.

EU måste bli starkare för att mota MFN

Den amerikanska prispolitiken på läkemedel – MFN, Most favoured Nation – har redan orsakat en rad dramatiska konsekvenser för europeiska länder. Förseningar eller helt uteblivna lanseringar av nya innovativa läkemedel och behandlingar är en följd – och Sverige har drabbats extra hårt då de svenska läkemedelspriserna med offentlig finansiering är väldigt låga, både i en europeisk och internationell jämförelse. Enligt en enkät gjord av Lif uppger 57 procent av medlemsföretagen att de sannolikt kommer att avstå från att lansera vissa nya läkemedel i Sverige de kommande tre åren, 82 procent på längre sikt. Och en undersökning gjord av Global Data visar att antalet läkemedelslanseringar i Sverige sjunkit med hela 56 procent sedan MFN introducerades.

Hur ska Sverige skydda sig mot de negativa konsekvenserna av MFN-politiken?

– Det är en jättefråga och den såg man från dag ett när Trump tillträdde att det här skulle komma. Där måste EU bli starkare och man måste få tillbaka delar av läkemedelsbolagen och forskning och så vidare. Det går inte avvakta att det ska hända någonting i USA, utan jag tror man måste vara mycket mer proaktiv inom EU och även i Sverige.

Hur ska man bli mer proaktiv?

– Det kan handla om bättre förutsättningar för forskning så att man får hit bolagen till Europa. Läkemedel idag, det är ju inte en fabrik utan det är utlagt på en mängd aktörer i hela världen och där man måste också börja ha koll på hur ska vi säkra upp det här för oss. Vi pratar mycket om beredskap. Men det här tycker jag vi är jättedåliga på, måste jag säga.

Karin Rågsjö säger att det skrämmer henne att ”läkemedel är ett så skört system” och att det plötsligt kan bli restnoteringar på viktiga mediciner.

– Alltså, det är så många kedjor. Där måste EU vara mycket, mycket mer skarpa. Hitta goda förutsättningar i kommunikation med läkemedelsbolagen. Jag tycker att det går väldigt långsamt i EU. Det är minimalistisk action. För nästa regering måste det här vara en priofråga. Den är så pass viktig. Det bästa vore om EU gick samman i den här frågan. Men om det inte händer någonting, då måste vi göra någonting själva. Så är det. Men att höja priserna på nya läkemedel, det är en sån svår fråga. Det är ju väldigt dyra behandlingar redan.

Hon anser att det bästa vore att antingen EU eller svenska staten sätter sig ner i samtal med läkemedelsbolagen för att nå fram till ” någon slags rimlighet i allt detta”.

– Jag hade förväntat mig att man inom EU under de här åren hade kommit fram till något mer, något slags manifest i den här frågan. Och det har man inte gjort. Så nästa regering måste piska på. Jag har piskat på mina politiker som sitter i EU om den här frågan, att den är “urgent”, att man måste göra någonting.

Rågsjö säger att vare sig politiker eller allmänhet hittills riktigt förstått konsekvenserna av den amerikanska prispolitiken, och att Sverige borde driva på för att ett slags konsensus i samtalen med läkemedelsbolagen.

– Vi har ju träffat läkemedelsbolagen i olika sammanhang och jag tycker inte vi är jätteoense. Men politiker i socialutskottet har ganska dålig koll på läkemedel. Så enkelt är det. Det är den svåraste frågan. Allting annat kan man ta på lite.

Antalet kliniska prövningar i Sverige har sjunkit drastiskt, vad vill V göra åt det?

– Kliniska prövningar kräver ju också personal, inte sant? Det handlar om personalsituationen, det är alldeles för få händer i vården i dag. Man måste ju också ha en struktur på avdelningarna och bra kontakt med patientföreningen, för att få tillräckligt många deltagare till prövningarna. Och sen så tycker jag att du som patient ska bli erbjuden att delta.

I likhet med S och MP är hon kritisk till att regeringen höjt taket i högkostnadsskyddet, och menar att det drabbar många personer med dålig ekonomi.

– Det kan vara personer med psykiska diagnoser som behöver sina läkemedel, eller äldre som inte klarar av det ekonomiskt. Det är en dålig väg tycker jag. Innan man höjde högkostnadsskyddet så skulle man kanske gjort en större granskning av läkemedel och hur vi ska jobba med läkemedel generellt i Sverige. Och det är klart att det ökar eftersom också de äldre ökar som grupp, och de kommer att behöva fler läkemedel. Då måste man ha helt andra förutsättningar och då måste man också förstå att läkemedelsnotan blir betydligt högre.

Engagemanget kommer från ett långt yrkesliv med folkhälsa

Karin Rågsjö är socionom och arbetade såväl inom socialtjänsten som med alkohol- och narkotikafrågor innan hon blev politiker på heltid.

– Jag ville göra något annat mer utmanande så jag valde hälso- och sjukvård när jag kom in i socialutskottet. Min erfarenhet av sjukvården var minimalistisk kan man säga. Jag tror att det var bra. Man ska inte vara fullärd när man sätter sig i ett utskott, utan man ska få jobba fram kontaktnät. Det fick jag verkligen göra. Och då har jag jobbat inte bara med hälso- och sjukvården utan också med läkemedel, folkhälsa, beroende och psykiatri. Ett tag hade jag också äldreomsorgen.

De tolv åren i socialutskottet har lärt henne mycket, konstaterar hon.

– Det är ju ganska unikt att få sitta i ett utskott i tolv år. De flesta sitter i fyra år och så roterar man. Och jag är så glad att jag fått lära mig så mycket av andra politiker, och kontakterna med till exempel Vårdförbundet och Läkarförbundet.